Döden genom vatten
På den tiden fanns det inte någon väg till kyrkan. Brudföljena, som då kallades för brurskrejen, roddes i flera båtar över sjön till Tullströmmen. Därifrån måste hela skrejet vandra ner till Oppgårdsnostre på andra sidan fallet och strömmen där de hade båtar liggande. Det var hofjonkare som var marskalker i höga hattar och brurframma som hade klätt bruden och kronan och småbrurpigor och släktingar och barn, allihop i en lång rad med brud och brudgum främst. Silkespappersblommorna rörde sig och mässingslöven plingade fint i brudens krona. Ett sånt brurskreje kom aldrig fram till strömmen.
Skraplotter, Kerstin Ekman, 2003
Den trettionde september 1876 gav sig ett stort sällskap iväg från Valsjöbyn för att hålla bröllop i Hotagens kyrka. Det blåste upp och de överlastade båtarna kantrade. Utanför en udde i Valsjön drunknade tolv personer:
Bonden Thomas Pålsson, 64 år gammal.
Hans son Daniel som bara var 20 år.
Thomas Pålssons dotter Brita, 38 år gammal.
Hennes syster Märet Thomasdotter, 25 år.
Bonden Jonas Jonsson som var 40 år.
Hans hustru Karin Aronsdotter, lika gammal som han.
Deras 15-årige son Jonas.
Dottern Regina Jonsdotter, bara 14 år gammal.
Jonas och Karin hade också en son som var yngre än flickorna och som drunknade. Han hette Anders.
Bondsonen Daniel Jonsson, 23 år gammal.
Pigan Ingeborg Persdotter, 25 år.
Bondedottern Ingeborg Larsdotter från Bakken i Sörli omkom också.
Annandagen 1876 begravdes alla dessa offer i Hotagens kyrka. Även om detta var den största så var det inte den enda tragedien i våra vatten. Sörjande människor ville uttrycka sina känslor och visa de döda aktning. Det skrevs ibland dikter om dödsfallen, kanske att läsas vid begravningen. En sådan dikt, skriven av en anonym författare, finns att läsa under rubriken En sorgedikt.