Skriv ut


En lördagskväll


Ja, då är det sommar, det är giesie! Då äter man kesmusen med grädde. Då hörs dragspel om lördagskvällen och pojkarna är rakade och fina om kinden så att det inte raspar. Då är det backnejlika och viol i gräsfällen och ett skum av hundlokor.

Guds barmhärtighet, Kerstin Ekman, 1999


”Det är lördagsafton och en sådan för nästan alltid med sig en förunderlig stämning borta i obygdsgårdarna. Den, som tror att den ena dagen är den andra alldeles lik på ensliga ställen bortom allfarvägarna, har all anledning att korrigera sin uppfattning, så fort han blir ställd inför verkligheten.”

Så skriver en fjällvandrare som kommit med postbuss till Valsjöbyn i september 1933. Han hette Torsten Boberg och skrev om sina upplevelser i Östersunds Posten. Så här gick det till uppe i Bågavattnet när han kom dit om lördagskvällen:

”Här i Bågavattnet har tydligen ansats och fejats för helgen. Pojkarna i gården plocka fram rakspeglar och söndagskostymer och den återstående delen av kvällen, då de allra flesta av dagens sysslor äro undanstökade, får sin prägel av ron och freden ute och inne och av den med både andliga och lekamliga näsborrar förnimbara doft, som svävar ut från nytvättat folk i skinande rena linneskjortor och blusar. Dragspelet får vara med på ett hörn det också - dess toner komma ej stämningen att remna sönder. När månen seglar upp över åsarna, spökvit och blek som hade den lik i lasten, och höhässjorna kasta svarta, hemlighetsfulla skuggor ut över de stubbade åkrarna, då strömmar 'Fiskarvalsens' eggande melodi ut genom den halvöppna dörren till sommarstugan i Bågavattnet. Ho vet, det är ändå bara en mil ner till bygden, där det dansas på allvar, och pojkarna häruppe ha flinka ben.”

Dagen därpå följer Persson i Bågavattnet den gästande fjällvandraren en dryg mil över myrmarkerna mot öster innan han vänder tillbaka och tittar till sitt hässjade starrhö på floarna.

Bågavattnet bebos i dag av Per Perssons sonson och hans familj.


© Kerstin Ekman 2006
Alyana Design - www.alyana.se