Rent klart vatten
Flickan satt vid bäckens strand
tvådde sina fötter der.
Sjöng en fogel ofvanför:
Flicka, grumla bäcken ej,
himlen syns ej mer i den!
Ur Idyll och epigram, J.L. Runeberg, 1830
Rent, klart vatten. I alla paradisskildringar som människor har gjort rinner vattnet klart och friskt. Vart man ska vandra om man vill uppleva vatten? Vatten som strömmar och vatten som speglar. Vatten som man kan böja sig ner och dricka ur sina kupade händer.
Trakterna kring Valsjöbyn blänker och sorlar av vatten.
Det stora Rengsfallet är förstås vår stolthet. Det dånar och kastar stora vattenmassor ner för klipporna. Det bor en strömstare i fallet. Om han vill det kanske vandraren får se honom. Hans fjäderdräkt ser ut som ett svart blankt handskskinn när han har dykt och kommer upp ur vattnet. Så sent som i mitten av 1970-talet fanns det utter vid Rengströmmen. Sedan försvann den några år men nu har den kommit igen och har sin lya på en udde.
Ett mycket brant och vackert fall gömmer sig också i Gunnarvassån, bara en liten bit uppströms från bron. Branterna är svårtillgängliga men upplevelsen att komma nära detta fall är stor. Längre upp strömmar ån med livligt vatten och många små skumbräm längs en äng som Bruno Frimerth håller slagen och som hör till våra finaste blomstermarker i byn. Vid åbrädden växer trollius, den klotrunda starkgula ranunkeln som många kallar smörboll. Här heter den ploppen.
Valsjöbyn har många tjärnar som blänker i skogsmarken och som plötsligt kan överraska en vandrare. När vattenståndet om våren är så högt att storlommen inte kan häcka på sitt vanliga skär i Valsjön ger sig fåglarna av inåt, mot tjärnarna. Ibland ligger hannen mitt i sjön och vaktar när man kommer.
Om sommarkvällarna kan man få se bävern simma med solblänk på skallen. Rör man sig för häftigt försvinner han med ett stort plask av den platta svansen. Men han dyker nog snart upp igen. Bävrar är nyfikna djur. De finns i tjärnen mittemot hotellet. I Ola Fabbrotjärn har de byggt en koja som är den största vi har i trakten. De simmar också i buviken vid Rengshovden.
Den som vandrar om natten får ofta se de djur som kommer ner för att dricka vid tjärnarna. Älgkalvarna kanske visar sig, medan den försiktiga kon står kvar uppe i skogen och lockar på dem.
När man far upp mot Vinklumpen och stannar vid Bågavasstorpet ser man ett par av de sjöar som ligger i området söderut. De ligger trappstegsvis, på olika höjd: Kroktjärn och Holmvattnet. Tupptjärn, Gåstjärn och Hötjärnarna ligger också i detta område, lite längre åt sydväst. Det är en alldeles särskild upplevelse att komma till dessa sjöar på skidor om vintern. Det finns skoterspår att åka i.
Kring Furuvikstjärnarna och Butjärn är det nu stora hyggen.
Längre upp mot fjället är det åarna som ger den största upplevelsen av vatten. För att komma till Lill-Sandån går man leden från renslakteriet vid Vinklumpen. Leden korsar ån efter en kilometers vandring. Man kan nu stiga av från leden och följa ån uppåt eller neråt. Åt båda hållen ger den många variationer på lokaler med frodig fjällflora. Det finns stritt strömmande vatten och många småfall. Man kan också korsa Lill-Sandån och göra en (lätt) fjällvandring fyra kilometer rakt österut. Då träffar man på Stor-Sandån.
Båda åarna rinner ner i Fjällån. Den når man också om man går österut från bron över Bågavassån. Det är en stor å med mycket vatten, stora lugnvatten vid sandiga stränder där bävern har sina gångar och hålor ner till hyddorna. Vid stränderna växer ripvide och tolta och nordisk stormhatt når manshöjd. Det är ett otillgängligt område, bävrarnas land mer än människornas.
Fjällån rinner ut i Främmerån som så småningom når Hasslingarna och under namnet Hasslingsån fortsätter vattnet ut i Gruveln.