När många jordbruk var i gång i Valsjöbyn, när flottning och skogshuggning sysselsatte många människor växte det också upp en flora av småföretag i byn. Det började med lanthandeln där man förut fått nöja sig med att fara på marknad eller vänta på gårdfarihandlare. I början av 1920-talet fanns det till och med två lanthandlar i byn. Det fanns också gästgiveri och pensionat som nästan alltid var fullbelagda och så småningom fick man ett bageri. Hans Hansson (Hans i Brännan) hade förutom sitt jordbruk och mängder av kommunala uppdrag en manufakturaffär i gång mellan 1948 och 1969.
Väster om ån (Västaåa) fanns en smedja. Jon Jonson drev den som bisyssla till jordbruket. Han gjorde varje år en kolmila för att få kol till smedjan. Nu fanns det en såg vid Rengsfallet och även en kvarn i Kvarnfallet i Gunnarvassån. Erik-Olof Nilsson var känd som Skomakarn och på hans tid tillverkades skor i skomakerierna. I många gårdar fanns också träläster för hemtillverkning av skor. Skomakar Nilssons son Nils Ersa var skicklig mångsysslare i snickeri och kunde bygga hus likaväl som snickra måttbeställda likkistor. Han var också glasmästare när det behövdes. Hans son Alfred Linder förde hantverkstraditionen vidare men han blev skräddare. Anders Stav som kallades Staven lagade motorer och klockor. Han byggde också hus och installerade centralvärme när den tiden kom.
Byn hade en egen korgmakare som hette Wennerstrand. Han gjorde spånkorgar. I de flesta gårdar i byn finns det nog korgar av Wennerstrands tillverkning kvar. Nirs Kari, Karin Olofsson, brukade man kalla på när en kvinna skulle förlösas eller när någon var sjuk. Hon kunde också bota djur.
Gårdfarihandlarna fortsatte att komma till byn fast lanthandlarna tagit över det mesta av kommersen. Bleka Döden kom med häst. Han var inte snäll mot sina hästar och han såg argsint ut när han slängde väskorna på golvet. Halvt skräckslagen köpte man något för att bli av med honom. Lump-Johan köpte lump, t.ex. gamla ylletröjor, kilovis. Georg Johansson var galant som farande handelsman och frågade när han stod i dörren: - Ska det vara några snygga yllegardiner idag?
I vår tid är småföretagarna de överlevnadskonstnärer som håller hoppet om framtiden i byn vid liv. Traditionen från Nils Ersa fortsätter; man har flera verksamheter som stöder varandra. Men numera är inte företagarna självlärda som på Nirs Karis tid. Man skaffar sig utbildning och får uppslag utifrån till nya verksamheter.
