Att vandra i gammal skog är ett stort äventyr. Man kan få höra björnen blåsa i ramarna eller skymta de nyfikna älgkalvarna som kikar på en medan mamman lockar och varnar. Man kan känna en stark stank där räven pissat eller från älgtjurens brunstgrop. Lika gärna kan man fånga en säregen doft av anis när dofttickan finns i närheten eller känna den rusande lukten av älgört och vänderot som strömmar upp ur en fuktig bäckdal. En murken stubbe sticker upp som en ruin av Babels torn.
Riktig urskog finns knappast längre i Sverige. Men vi har områden med naturskog, det vill säga skog som i mycket liten grad påverkats av människan. Det finns också ”urskogsartad naturskog”. Där faller träden av röta och ålder eller också stormfälls de och blir liggande i ”lågor”. Andra står kvar som silvergråa torrakor och alla träd är tätt behängda med ett flor av svarta, gröna och gråa lavar.
Ett av de allra största områdena med urskogsartad naturskog i Jämtland finns i östra Hotagsfjällen. Området kallas Gråberget. Där kan man se fyrahundraåriga granar som är upp till tjugofem meter höga och har en diameter av en meter i brösthöjd. De har alltså växt här långt innan Valsjöbyn blev bebyggt. Det finns mycket grov tallskog och vidsträckta ödsliga myrmarker.
I Almdalen finns ett bestånd av almar som anses vara en relikt från värmetiden då Jämtland var täckt av björkskog och almen vandrade in söderifrån. Kring Valsjöbyn kan man lättast finna områden med liten inverkan från människan i fjällskogen nedanför Vinklumpen. Det finns också några områden av mycket gammal skog med lågor, stormfällen, sällsynta lavar och tickor på Sörsidan (södra sidan av Rengen). Där finner man dem ovanför de nya hyggena.
Men smärre rester av orörd skog finner man nära byn eller till och med i den. I skogen norr om vägen, ett par hundra meter från hotellet, står några aspar vars grovlek talar om att det rör sig om träd kanske från Valsjöns nybyggartid. Mellan Ola Fabbrotjärn och Rörtjärn kan man hitta en av de många ”brännorna”, ett område som råkade ut för skogsbrand kring sekelskiftet. Där kan man se återväxten, hur den blivit på de snart hundra åren.
